Mattsson Malin

 

Första gången jag träffade Sharlie var han 4 år och väldigt hårig.

Våren 2010 åkte jag med min kompis ut till hennes medryttarponny och där såg jag denna håriga nyfikna pojke, jag fastnade såklart för honom och där startade allt. Fick höra att han var tillsalu och jag ville ha honom men vad gör man om man har föräldrar som sa nej direkt? Jo, man gråter och är extremt envis.

 

Vintern 2010-2011 tänkte jag på denna håriga häst och fick höra på något håll att han stod i ett annat stall inte så långt ifrån mig så jag tog en promenad och letade efter honom, hittade honom i en hage i skogen med 2 andra hästar. Jag fick kontaktuppgifter till ägaren och jag ringde henne och frågade om jag kunde få börja sköta honom och ta promenader med honom och det fick jag. I 2-3 månader stod han i det stallet och jag åkte dit ungefär 2-3 gånger om dagen.

Jag och ägaren kom överrens om att vi skulle flytta honom till travbanan som låg ännu närmare mig och där hade jag honom nästan lite som min egen. Där var jag varje dag och mockade och tog hand om honom, jag var hur lycklig som helst!

 Där stod han från April till September, sen flyttade vi honom till ett bete som låg 20 minuter från mig och möjligheterna att motionera och träna hästar där var inte dom största så jag kände inte för att vara kvar där så jag lämnade min håriga lilla pojke ett tag. Tankarna om att köpa honom fanns fortfarande kvar och jag tjatade nästans intill dagligen, men svaret nej fanns alltid där. 

 

2012 var det en tjej som hade honom på foder, han flyttades tillbaka till travbanan så jag åkte dit och hälsade på honom och där hade jag fått frågan att hjälpa till och ta hand om honom som halvfodervärd. Frågade jag mina föräldrar sa dom återigen nej, men samtidigt hade fodervärden ångrat sig och ville inte ha hjälp med honom. 

Jag följde med dom till ett ridhus där dom skulle påbörja hans inridning och påvägen hem hade fodervärden ringt hans ägare och sagt att hon tänkte köpa honom. 

 

Där försvann allt hopp om att någonsin få denna hårige nyfikna pojke jag träffade slumpmässigt!

 

Började dagen med att åka till stallet vid 11, för att jag kände mig så extremt snäll mockade jag åt Carro & Malin samt fyllde på spån i boxarna.

Lunchfodrade alla hästar och fixade foder etc till Sharlie, inte så kul att läsa i detalj vad jag gjorde i stallet idag då alla hästägare gör ganska exakt samma saker och ni vet vad som ska göras och jadajada!

 

Jag tog en promenad med Sharles idag, gick mot Strömsholm och klättrade i backarna uppe på åsen. Hittade en jättedryg backe uppför som han tyckte var extremt jobbig då han flåsade järnet när vi var uppe, haha!

 

Något som Sharlie har extremt svårt för är järnvägsspåret som han nu tyvärr måste gå över varje gång han ska till Strömsholm så vi stod såklart och bråkade lite där.. Lite övertalning och han gick över väldigt fundersam, jag vinner alltid! ;)

 

På eftermiddagen hade jag eftermiddagsstalltjänst i Norra och Röda stallet, mockade lite boxar där också, fodrade lite, hämtade in lite hästar från hagen, visiterade 10 hästar och krattade stallgången. Klippte även Sonora idag! Hon var såklart extremt rädd för klippmaskinen men hon höll sig lugn och klarade av att få hela kroppen klippt. Sen hur bra det vart är en annan femma, hehe.. Jag gjorde så gott jag kunde då hon började sparka om det vart för obekvämt..!

 

Jag tror faktiskt Sharlie börjar bli bra i ryggen nu! Jag kratsade alla hans hovar utan problem idag, förut har jag knappt kunnat kratsa hans vänster benpar. Nu kunde jag till och med lägga hans bakhov och vila på mitt knä en ganska bra stund! Framsteg!

 

Och något ni kommer få se mycket av här på bloggen är bilder jag tagit på Snapchat, så överlev tack! 

 

För den som kanske inte vet så har jag äntligen fått hit Sharlie och han är nu en del av min vardag som min egen häst! Efter 4 års tjatande och gnatande, med extremt mycket lycka och skratt blandat med 1 miljon tårar gav mina föräldrar efter och jag står nu som ägare till den hästen jag vägrat ge upp om efter alla dessa år. Tror faktiskt inte jag varit så envis om en och samma häst så länge förut, haha!

 

Hur som helst så är han är och vad planen var så tänkte jag sätta igång honom det första jag tänkte göra när han kom hit då träningsmöjligheterna är oändliga! Men, där kom det välkända menet igen som alla känner igen. Men så här ligger det till. Mitt under denna cirkus att få in min extremt svårlastade häst i transporten så har han dragit på sig någon slags skada/muskelspänning vid länden så jag har inte kommit någonstans med att sätta igång honom.

 

Jag velar över om det är en låsning eller om det är någon muskelsträckning, han skrittar utan problem, men när jag ber honom att trava sätter han gång och sparkar och bockar. Eftersom jag känner honom så väl så vet jag att han aldrig har gjort så innan, så något fel som är trasigt är det iallafall, vi märkte även när vi skodde honom att han var väldigt svår att sko vänstersida..

Märker även nu att kratsa vänster benpar är väldigt mycket svårare än att få hålla i höger benpar, och det är ett väldigt bra tecken på att det inte är som det ska.

Samtidigt var han väldigt motvillig på att galoppera på en snöfylld åker, och vilken häst vill inte galoppera på en stor fet åker? Han galopperade väldigt motvilligt, bockade och sedan stannade han och inte gick en meter till. DÄR hittade jag ett fel iallafall! Sharlie älskar att galoppera och skulle gärna galoppera hela livet ut om han skulle få det.

 

Han är satt på vila nu och promeneras dagligen, tänkte prova sitta upp på onsdag och se om problemet fortfarande sitter i, han har vilat i 1 vecka på måndag. Den 27 har vi tid bokad nere på hästsjukhuset för kiropraktik, kul start!